26 december, Kanske känner mig lite vilsen ändå.
Idag har inte direkt varit en händelsefylld. Dagen har enbart varit fylld av snorande, tv-tittande och allmänt slöande. Planen var egentligen att jag skulle till Stockholm och packa idag, men det blev ändrat. Vi ska fixa den sista packningen imorgon istället, kasta in grejerna i bilen och sen fara mot Örebro. Örebro. Min nya stad. Jag kommer sakna Stockholm. För det är lite som dom sjunger på allsång på skansen, 'Stockholm i mitt hjärta'. För det är något speciellt med Stockholm, som när man kommer in till t-centralen med tåget på kvällen och det är mörkt ute. Det man ser är husen med sin belysning som speglas i vattnet (sen kommer självklart rösten på tåget och förstör en sån fin syn - "vi närmars oss nu Stockholms central bla bla bla.."). Men det är något där som gör att man känner och vet varför man vill bo där. Jag älskar Stockholm. Mitt Stockholm. Men nu är det dags att låta det vara för ett tag, några år. Men vem vet, en dag kanske jag kommer tillbaka. Tillbaka till mitt Stockholm. Men jag vet, att jag kommer sakna varenda liten del av det. Irritationen när väntetiden på tunnelbanan är mer än 4 minuter, stressen när man ska gå någonstans, förbannadet över när bussen till skolan är lite sen, mina finfina klasskompisar som jag lärt känna, den skrikande ungen som bor under oss och håller oss vakna, småungarna som kommer fram till en på torget och frågar om de kan få pengar till cigg eller om man kan köpa ut, min vän Johanna som jag bott ihop med i ett år, Delit som (nästan) alltid var öppet när man blev sugen på något onyttigt. Ja, som sagt det finns mycket att sakna, och hur man pressar sig in på tunnelbanan trots att det egentligen är överfylld och inställningen man har är "ingen hänsyn". Man tar efter det 'stockholmska' beteendet - skit i alla andra och se efter dig själv. Lite så är det, förutom när man går ut. Hela medis är smockad med människor och poliser, och man kan fastna och prata med människor lite varstans. Men ja, jag måste sluta med det här nu. Detta dravlade om minnen och det jag lämnar kvar i Stokcholm. Jag måste starta om, ladda upp och starta om för en ny stad. Som minst kommer bli lika bra. Mitt Örebro kommer bli lika bra som mitt Stokcholm är.
Kommentarer
Trackback